Uncategorized

Krishantering

Hej där!

Ni är många företag där ute idag som behöver hantera kriser på arbetsplatsen. Den pandemin som vi lever med idag har förändrat vårt samhället något stort. För många företagare handlar krishanteringen allt från att behöva ta ett företagslån för att hantera den ekonomiska krisen som den här pandemin har fört med sig till att hantera kanske en närståendes död till en anställd eller den anställdes död själv (som då påverkar dina andra medarbetare).

Att hantera kriser är inget vi lär oss i skolan om man säger så men kunskap om detta finns och min avsikt här är att just tydliggöra för er hur vi kan arbeta med att hantera en kris. I kriser är det sällan så att man söker efter hjälp det första man gör, ingen människa säger i en kris: ”Hej du, jag behöver hjälp”. I en krissituation behöver man stöd från kända trygghetspunkter, det kan vara allt från släkt/familj, kollegor, chefen eller helt enkelt en ensam stund för att hitta sig själv i det som håller på att hända. På arbetsplatsen har cheferna en nyckelroll, därför är det viktigt att chefer har de verktygen som behövs för att hantera svåra situationer som dessa. Vi kan här säga med en gång att något du ska undvika just nu är att prata om det som händer i detaljnivå, även om det är det som känns lämpligast (så har vi lärt oss att vi ska hantera en obehaglig situation där någon hamnar i en krissituation). Här kan vi säga att det bästa som kan göras är att göra helt tvärtom. Sitta ner är inte en dålig idé men det minsta personen som är i krisen behöver höra är en återupprepning av att företaget som är sitt snart är i konkurs eller att personen har förstört din kassaapparat när hen skulle flytta den från A till B och tappade den samtidig som personen hörde dig säga att du skulle sparka hen. Du ska istället sitta tyst med personen, det viktigaste just nu är att skapa en lugn och trygg miljö för personen. De flesta av oss människor, det vill säga cirka 80 % av oss, kan klara av riktig svåra situationer eller kriser utan stora problem, dock krävs det ett stöd från personens nätverk, så som kollegorna, vänner, familj och även bra chefer men det återstår en viss procent av människor som inte kan hantera det lika lätt. Därför är det extra viktigt att det kan finnas professionell stöd inom företaget, det sista man vill är att människorna som tillhör den här cirka 20 % ska utveckla någon posttraumatisk stress.

Men det händer som sagt, ibland är krisen på plats och då måste man ta tag i det. Kom ihåg din svenskhet här och tänk LAGOM. Det ska vara LAGOM stöd, ta inte i för mycket heller men tänk även på UPPFÖLJNINGEN. Tyvärr har jag sett så många exempel där människor har hamnat i en krissituation, fått ett visst stöd men inte riktigt fått en bra uppföljning. Vilket många gånger har lett till att man hamnar i andra post-situationer som påverkar arbetsförmågan.

Ok, så det var det men att hantera krisen men hur förberedd är ditt företag för att hantera något sådant? Det är en bra fråga att ha ett svar på. Allt för ofta har man inte tydliga instruktioner om VEM man ska vända sig till om man hamnar i en krissituation, så därför är det viktigt vem som gör vad på arbetsplatsen vid en krissituation. Chefer spelar också roll i ett förebyggande krishanteringssystem, att upptäcka tidiga tecken så som att någon har svårt att sova och äta, känns mer stressad än vanlig, är ofokuserad på jobbet, prestationen är mindre än vanlig, för att nämna några. Tveka inte att prata med din personal och känner du osäkerhet kring det hela kan du alltid ta hjälp av din företagshälsovård, många gånger erbjuder de bra med utbildningar inom dessa ämnen.

Är du företag finns det även arbetsmiljökonsulter som kan stötta dig i utformningen av tydliga och bra rutiner.

Är du medarbetare och saknas det rutiner för krisstöd och beredskap inför en krissituation på din arbetsplats bör du ta upp det med din närmaste chef. Detta ingår i det systematiska arbetsmiljöarbetet och därför MÅSTE din arbetsgivare ha ett sådant arbete upplagd. Händer det inget efter att du har pratat med din chef har du all rätt att vända dig till ditt skyddsombud, har ni inget skyddsombud kan du även ta kontakt med ditt fackförbund som också borde vara till hjälp i dessa frågor.

Hoppas ni har det bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *